Anna Sundman är en del av den kvintett arkitekter som utgör Theory Into Practice, en byrå där innovation och forskning står i fokus. Sedan 2016 har de haft 15 innovationsprojekt beviljade av externa forskningsfinansiärer och dessa utgör en stor del av verksamheten.

Anna Sundman

– Vi bedriver forskning genom att vi initierar och driver forskningsprojekt, men även genom att stötta upp andras arbete där vi behövs. Vi har byggt upp en intern innovationsfond för att bygga på vår egen innovationskapacitet och söker forskningsmedel, men det handlar om att starta innovationsprojekt i rätt tid och då klickar det inte alltid med ansökningsprocessen. Vi har byggt upp vårt företag så att vi kan starta en ide som vi tror på.

– Vi vill ta ett bredare tag kring vilken utveckling vi bidrar till och använda arkitekturen som medel för innovation. Vi försöker möta en samhällsutmaning genom vår arkitektur och där hitta lösningar mellan olika kompetenser.

Anna utvecklar kring de samhällsutmaningar som de vill möta genom sin arkitektur.

– I projektet Mo-Bo jobbar vi för att skapa mer hållbart beteende genom att förändra boendemiljön. Vi tror att rätt utformning av bostaden kan skapa ett mer hållbart beteende och där har vi fokuserat på att förbättra möjligheten till hållbart resande från bostaden och i förlängningen sänka utsläppen av koldioxid. I det nystartade projektet Max 4 Lax där tittar vi på hur en ny typ av delningsarkitektur kan göra det ekonomiskt möjligt att bo billigare men med en högre standard än vad de nuvarande bostäderna erbjuder. Målgruppen är äldre kvinnor som riskerar att hamna under fattigdomsgränsen och hitta specifika lösningar, där finns samhällsutmaningar som marknaden traditionellt inte kan möta på ett bra sätt. Dels bygger vi upp en samverkansprocess för att ta ett bredare tag om frågan och sen konkret utifrån vår praktiska roll som arkitekter rita en lösning.

Max 4 Lax går ut på att utforska möjligheter att bygga om och komplettera ett befintligt bostadshus för att kunna effektivisera bostadsytorna på ett sätt som möjliggör låga hyror – max 4000 kr är målet. Detta görs bland annat genom att skapa gemensamma utrymmen och tjänster som både får ned hyrorna samtidigt som de skapar sociala mötespunkter för hyresgästerna.

– Max 4 Lax har precis fått finansiering från Vinnova för steg 1 och där kommer vi att utveckla testbäddarna, vi hoppas på det allmännyttiga företaget Bostaden i Umeå och sen hoppas vi få fler liknande aktörer. Det är ett sätt att bygga upp innovationsprojekten som vi har utvecklat för att kunna ha en process där man vinner svar ur alla delar av projektet, samtidigt som projektet blir till verklighet. Det är inte som att vi forskar på något och sedan iscensätter det utan vi jobbar kontinuerligt med forskning, det utvecklas parallellt. Många frågeställningar hittar man i processen och dem kommer du inte åt genom att ställa forskningsfrågor utan det handlar om att vara i processen för att nå frågan.

"Många frågeställningar hittar man i processen och dem kommer du inte åt genom att ställa forskningsfrågor utan det handlar om att vara i processen för att nå frågan."

Delningsarkitektur är ett återkommande tema inom Theory Into Practices arbete och Anna tror att vi enbart är i startgroparna för ett samhälle där det blir alltmer vanligare att hyra tjänster och saker istället för att äga. Hon tar upp delning av mobilitet och samåkning som ett sätt att förbättra vår miljö och att skapa mer plats åt människor men menar att det är lätt att hamna i gamla tankebanor.

– Vi upptäcker själva hur fast vi är i våra mönster, vi har svårt att frigöra oss från de planeringsnormer som finns idag och hur vi har lärt oss. Arkitektyrket är väldigt visionärt men trots det kan man fastna i det man har sett som lösningar. Vi har jobbat mycket med att hitta nya arkitektoniska lösningar som utgår från delning, vilket vi kallar för delningsarkitektur. Hur man kan dela ytor på ett annat sätt och få tillgång till fler tjänster och inte ha lika mycket privatägt. Det kräver nya rumsliga förutsättningar, en annan typ av arkitektur.

Anna avslutar med att uppmuntra andra till att starta och engagera sig i innovationsprojekt. På frågan om huruvida hon har några tips till andra organisationer som vill börja forska svarar hon:

– Gör det! Det är mycket som kan bli oväntat i ett samarbete men det är också roligare för när det går framåt är det fler att dela framgångarna med så det når längre. Det leder till nya affärsmöjligheter som man annars inte hade kommit åt. […] Samt att våga bygga testbäddar, att bygga och testa i verkligheten för att komma till nya svar, det finns inga andra sätt som får ut svaren. Det kan vara skrämmande men det är värre att inte göra något, det finns en oproportionerlig rädsla för nya projekt. Vi borde vara mer rädd att fortsätta som vi gör idag när vi vet att det inte fungerar.